Ibland önskar jag mer än andra gånger att jag inte delade sovrum med ett helt gäng marsvin. Igår var jag fruktansvärt trött efter utställningen och en väldigt tidig morgon. Eftersom jag skulle jobba idag så tänkte jag lägga mig tidigt och för att få sovit ordentligt. Det tyckte marsvinen var en kass idé.
Det började med att chirpar-Björn satte igång, usch vad jag hatar det ljudet! Hon har hållt på det någon gång varje dag den senaste veckan och har så länge jag kan minnas fört oljud någon gång varje, varannan månad. Jag tycker att det är ett olycksbådande ljud eftersom många av marsvinen som gjort det här varit sjuka. Men Björn mår alldeles utmärkt och verkar bara göra det som en "kul-grej". Hon gör det i perioder så förhoppningsvis är det över för den här gången snart.
I vart fall gick jag då upp och gav djuren extra mat och tände en till lampa för att distrahera henne och få tyst på chirpandet. Det funkade en liten stund och sedan vaknade jag igen av samma ljud. Gav djuren vitkål och sedan var det tyst. Därefter vaknade jag minst tre gånger av att "någon" (på morgonen identifierad som brunstkossan-Vilda) kurrade fruktansvärt hanigt i tjejburen. Uppenbarligen förvirrad i mitt trötta tillstånd gick jag upp gång på gång för att dubbelkolla så att det inte var en hane i buren. Risken att de två pojkarna, som sitter instängda i varsin gallerbur på golvet, skulle ta sig in till honorna som bor en meter ovanför dem är i princip obefintlig. Mitt i natten kändes det dock fullt möjligt, därav många dubbelkollar.
När det började närma sig morgon väcktes jag inte av väckarklockan utan av ett hemskt gallerbitande. Jag har inte gallerburar till mina marsvin i vanliga fall, delvis därför att jag avskyr ljudet av galler mellan djurtänder. Eftersom Congo sitter ensam nu, intill buren med Kickan och Gigi, så antog jag att det var han eftersom Solis inte biter galler. Men efter att jag legat i sängen en stund och försökt visualisera bort ljudet utan framgång gick jag till sist upp för att lägga någonting mellan burarna och få bort störningen (d.v.s. honorna, tänkte jag). Och då upptäckte jag att det var Kickan som stod och bet, sötnosen ville in till Congo (av någon anledning känns det mycket gulligare att det var så och inte tvärtom, haha).
Inatt ska jag sova som en sten, det kan omöjligt vara lika illa en natt till - så här mycket har de inte stört på flera år tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar