Väntan

Dygn 67, kooom nu bebisarna!

Jag kanske inbillar mig med det känns så många gånger värre att behöva vänta på den här kullen än de vita. Nyfikenheten och otåligheten vet inga gränser! I de vita kullarna vet jag ju vilken färg bebisarna kommer få, det som i grova drag blir en överraskning är sotning, kön och öronveck (och crest eller inte crest). Men nu är det liksom, åhhh det kan bli vad som helst! Hoppas verkligen inte att Kickan får för sig att göra som somliga honor och gå ut till dag 72, då går jag nog under haha. Men med tanke på att hon är öppen två fingrar både i fram- och bakfogen borde det inte dröja sååå länge innan ungarna trillar ur. Ett dygn tror jag.

Inatt kom ungarna...

...inte. Jag vet inte vad det var, kanske var det bara febern som spökade med mig, men flera gånger inatt vaknade jag av typiska "födselljud" från burarna. Rusade (nåja, släpade..) mig upp ur sängen och sen satt jag där på golvet ett tag innan jag gav upp. Inga bebisar (och tur är väl det, hade varit lite tidigt).

Lyxgris!

När det inte blir riktigt som tänkt... 

16.29 skulle tåget mot Stockholm rulla förbi här på stationen, planen var att pappa skulle gå från jobbet tidigare så att jag kunde ta bilen ner i lugn och ro och räcka över Congo till M på tåget. Men sen blev klockan 15.50 och ingen pappa i sikte, så jag ringde för att kolla vart han var någonstans - kvar på jobbet, i Borås. Med andra ord fick jag slänga den planen direkt. Hur gör man sen då? Hade det varit sommar kanske jag skulle gett mig på att cykla eller gå ner till stationen med honom, eller tagit bussen då förstås. Men bussen om vintern går lite som den vill och jag hade ingen större lust att missa tåget med två minuter.

Taxi! Jajjamän, djurtillåten taxi beställdes hit. Chauffören utbrast glatt "Åh, har du hund med dig!" när jag klev in. Himla liten hund måtte det varit i så fall med tanke på smådjurstransportens storlek. Jag förklarade att det var ett marsvin (lite stressad över att vi fortfarande stod kvar utanför mitt hus och inte börjat röra oss mot tåget ännu) och han insisterade på att få kika. Men Congo gömde sig väl i allt hö som jag stoppat ner, men studsade till lite när jag lyfte upp transporten i knäet. DÅ blev chauffören orolig, haha. "Släpp inte ut den!" Efter att jag bedyrat att marsvinet satt tryggt i buren frågade han "Är det en orm?". "Nej, det är som en kanin ungefär" och då var det lugnt och vi kunde åka, haha.

I god tid kom vi fram också och nu sitter Congo på tåget till Stockholm, en berest liten pojke är han. Hur många marsvin har åkt taxi liksom?

Packa ihop ett gäng marsvin, en vovve och en Hanna

Tidigt imorgon flyger jag utomlands, välbehövligt!

Därför blir det idag att ägna sig åt att packa. Vovven ska bo hos mormor och morfar, marsvinsburarna behöver städas så att det är fint när vakten kommer och all mat ska läggas fram. Och sen ska jag packa också (jag hatar att packa, nästan lika mycket som att packa upp)... Congo ska också ut och åka, fast hemåt Stockholm, han åker i eftermiddag :) Hejdå lilla grisen!

Hemsk natt

Ibland önskar jag mer än andra gånger att jag inte delade sovrum med ett helt gäng marsvin. Igår var jag fruktansvärt trött efter utställningen och en väldigt tidig morgon. Eftersom jag skulle jobba idag så tänkte jag lägga mig tidigt och för att få sovit ordentligt. Det tyckte marsvinen var en kass idé.

Det började med att chirpar-Björn satte igång, usch vad jag hatar det ljudet! Hon har hållt på det någon gång varje dag den senaste veckan och har så länge jag kan minnas fört oljud någon gång varje, varannan månad. Jag tycker att det är ett olycksbådande ljud eftersom många av marsvinen som gjort det här varit sjuka. Men Björn mår alldeles utmärkt och verkar bara göra det som en "kul-grej". Hon gör det i perioder så förhoppningsvis är det över för den här gången snart. 

I vart fall gick jag då upp och gav djuren extra mat och tände en till lampa för att distrahera henne och få tyst på chirpandet. Det funkade en liten stund och sedan vaknade jag igen av samma ljud. Gav djuren vitkål och sedan var det tyst. Därefter vaknade jag minst tre gånger av att "någon" (på morgonen identifierad som brunstkossan-Vilda) kurrade fruktansvärt hanigt i tjejburen. Uppenbarligen förvirrad i mitt trötta tillstånd gick jag upp gång på gång för att dubbelkolla så att det inte var en hane i buren. Risken att de två pojkarna, som sitter instängda i varsin gallerbur på golvet, skulle ta sig in till honorna som bor en meter ovanför dem är i princip obefintlig. Mitt i natten kändes det dock fullt möjligt, därav många dubbelkollar.

När det började närma sig morgon väcktes jag inte av väckarklockan utan av ett hemskt gallerbitande. Jag har inte gallerburar till mina marsvin i vanliga fall, delvis därför att jag avskyr ljudet av galler mellan djurtänder. Eftersom Congo sitter ensam nu, intill buren med Kickan och Gigi, så antog jag att det var han eftersom Solis inte biter galler. Men efter att jag legat i sängen en stund och försökt visualisera bort ljudet utan framgång gick jag till sist upp för att lägga någonting mellan burarna och få bort störningen (d.v.s. honorna, tänkte jag). Och då upptäckte jag att det var Kickan som stod och bet, sötnosen ville in till Congo (av någon anledning känns det mycket gulligare att det var så och inte tvärtom, haha). 

Inatt ska jag sova som en sten, det kan omöjligt vara lika illa en natt till - så här mycket har de inte stört på flera år tror jag.

Årets sista utställning avklarad

Det blev så att Gigi fick stanna hemma. Hennes tå är tack och lov inte svullen så den verkar inte vara mer än ytligt skadad, men den är tillräckligt skadad för att det ska kännas fånigt att visa upp henne.

Resten av gänget skötte sig jättefint! Doris är förstås rätt van vid det här laget och hon fick 89p i ras med cert och BIR. I julpokalen slutade det med att hon tog hem hela alltet, BIS 1 och BIS Pet 1 - perfekt avslut på mitt utställande i ungdomsklasserna, haha! Petplaceringen förvånade mig faktiskt ordentligt, när hon missade 5:e placeringen tänkte jag att det var kört för hon har helt klart haft bättre "kroppsdagar".
Dottern Vilda fick 88p och cert även hon, wie! Hon går i mammas fotspår. Förhoppningsvis kan vi även träna på det här med att sitta lika snyggt som mamma-marsvin till nästa utställning.
Björn var så himla duktig och satt så fint - stolt! Jag fick även jättenyttig hjälp och undervisning i crest-trimning idag, det var på tiden! Jag har fått det visat för mig tidigare någon gång men bara väldigt hastigt och det slutade pannkaka när jag skulle prova själv. Så rädd för att göra det hela betydligt sämre genom att trimma upp centrumet eller nåt har jag så gott som låtit det vara det senaste. Men nu ska vi träna på att visa upp crestarna på bästa sätt! Björns poäng då? 87 fick hon, med jättefin kritik. Förutom att domaren tyckte att hon var "smutsig" på öronen, och där rök certet. Irriterande att veta att det var någonting som jag kunde fixat två sekunder innan jag skulle upp. Nåja.

Med hem fick jag med mig en bättre begagnad gallerbur så nu går Kickan och Gigi i den, det var filbunke från första sekund. Jätteskönt att veta att det är löst inför semestern.

Apmysig utställning förresten, julbordet blev toppen (även om jag köpt extrema mängder rödbetssallad) och julmusiken surrade i bakgrunden hela dagen.

Klart för julshow!

Fyra damer någorlunda färdigtrimmade och badade. Mat och grejer packade och burar städade. Jag tror att det är klart. Så himla skönt!

Abicos Lilla Björn

Abicos Vildvittra

SCh Witiwis Tindra

SCh GP Define Ice Nay

Fiiinaaaa!! Jag är så stolt över småflickorna. Gigi skadade en tå idag under badet, läskigt var det. Vi får se hur det ser ut imorgon, kanske får hon stanna hemma.

Utställningsdags igen

På lördag är det Julshowen (yay!), det ska bli jättemysigt. Vi har planerat att verkligen göra det till en julshow i år, med tomteluvor och julbord och musik och alltihop. Så i eftermiddag ska jag åka och julhandla, big time, har typ världens längsta inköpslista...

Och så har jag anmält fyra marsvin också, det blev så för jag kunde inte välja ;) Gigi, Doris, Vilda och Björn ska med allihop, om jag lyckas trimma färdigt. Det ska bli spännande att se hur det går, och himla nervöst. Man, eller jag, tar väl alltid domarkritik till sig men när det är egenuppfödda djur så tar jag det verkligen personligt, haha. Jag kan inte riktigt hantera att någon kritiserar mina bebisar. Det är en av anledningarna till att de inte är utställda förrän nu, när det är ett år. Förhoppningsvis ska det gå bra, jag tycker att de är riktigt fina nu bägge två. Även om Svan-Vilda sitter som en mindre hösäck när man ställer upp henne.

Bur är löst det med, på lördag får jag köpa loss en bättre begagnad. Så himla skönt! Sen får Kickan bo med Gigi tror jag.

Mina nerver klarade det inte...

Det var så fruktansvärt upptrissad stämning i tjejburen, spänt och med rusningar var och varannan minut, hela natten och morgonen. Så till sist flyttade jag tillbaka Kickan till Congo. Jag vet inte varför det blev så väldigt oroligt nu, det brukar gå bra - eller så var det bara jag som var ovanligt nervös och inte kunde se förbi de vanliga ranguppgörelserna. Jag borde ha flyttat tillbaka Kickan för länge sedan, då hade jag kunnat ta det med större ro. Jag får väl medge att lördags utställning spelade in lite också, jag vill inte behöva stryka hela gänget för att de fått tjafsnyp i öron och näsor - jag har en tendens att alltid pricka in flyttar i marsvinsgruppen precis innan utställning så det har hänt förr liksom... Så fort jag plockade ut Kickan blev det lugnt igen, dumma djur...

Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra, jag vill inte ha en hane i buren vid födseln, absolut inte. Och nästa vecka åker jag utomlands och när marsvinsvakten är här vill jag ha allt i ordning. Jag får sätta Kickan med någon av honorna i en gallerbur (funderar på vilken av dom som är bäst, Gigi kanske... Eller Björn...), men då vet jag inte vart jag ska göra av Congo ;) Nu har jag inga burar kvar liksom, och att sätta ihop honom med Solis ger jag mig nog inte på. Får ta och köpa en ny bur helt enkelt, haha.

Kickan vecka 6

Imorgon är det sex veckor sedan parning, nu ikväll ligger hon på +196g sedan hon flyttade in med pojkvännen. OCH jag har precis känt bebisrörelser i henne för första gången, ihhh. Det var inga större rörelser men ändå rätt duktig styrka i dom tyckte jag. I och med det insåg jag också att det var hög tid för Kickan att flytta tillbaka till flickvännerna, jag har dragit ut på det lite för länge eftersom hon och Congo varit så gosiga mot varandra och haft det så bra. Dessutom gör det mig alltid lite nervös att flytta på dräktiga honor, om så bara till buren över. Nu är det rätt lugnt men nyss var det fullt kaos, Maggie körde på som en ångvält... Jag har haft tillräckligt med för tidiga förlossningar i mina marsvinsburar så jag hoppas att det fortsätter vara lugnt och att Kickan inte känner sig för oroad av flytten. Men så är hon en väldigt lugn och trygg hona så det ska nog gå bra.

Creutzbergs Congo

Congo är verkligen "wow"! Han är bara så fruktansvärt snygg, bilderna gör honom inte ens rättvisa. En stor muskulös kropp, mjuk och blank päls, stoora ögon och ett underbart lugn och värdighet. För att inte tala om färgerna och ränderna, ihh. (Och cresten!) Jag tror att jag är lite förälskad. Varför har det tagit mig så lång tid att fatta grejen med trefärgade? Galet. Han har fått en sida på min hemsida nu också: http://abicos.se/creutzbergs_congo.htm

Tricolor update

Nu har jag pratat med Congos ägare som meddelade att han brukar vara både snabb och smidig med sina flickor så om jag inte sett någon brunst innan veckan är över är det förmodligen för att det redan är klart, haha. Det hade ju varit himla skönt faktiskt.

Jag fick också reda på att Congo är avlägset släkt med Kickans förra pojkvän, Creutzbergs Washington (bild). I den kullen (länk, nr. 2 uppifrån) föddes bland annat Myosotis Katowice (bild) som vann Karin Fahlströms minnesstatyett på SM i somras, jag trooor även att hon är champion.

Och här om dagen blev Congo pappa! Fyra bebisar blev det och av den bild jag sett ser det ut som en tricolor choklad, tricolor grey och två t&w, varav två crested. Mamman där är en t&w hona. Han väntas bli pappa igen ganska snart (Mamma Myosotis La Loire - dotter till tidigare nämnd Washington, haha) och det ska bli spännande att se vad som dyker upp där också.

Bebisar till nyår trots allt då kanske? Hoppas hoppas!

Myosotis Katowice med mamma Kickan när hon var här och mellanlandade förra sommaren.

Fem fina flickor och utställning på gång igen

fr.v. SCh GP Define Ice Nay, Abicos Vildvittra, Define Ice Cap, Abicos Lilla Björn och SCh Witiwis Tindra

Det här med gruppfoton är ingen favorit hos mig, fina resultat är förstås underbara men jag har inte riktigt tålamodet att försöka få en hel hög marsvin att sitta fint samtidigt. Hursom gick det rätt bra idag, mina fem fina vita flickor.

Snart är det dags att anmäla till julshowen i Rävlanda. Det kommer bli en superbra julshow i år! Vi har massor planerat :) Frågan är bara vilka marsvin jag ska ta med mig. I år är min sista chans att ställa ut i julpokalerna så jag får väl försöka peta in några djur där, men det blir bara jp pet för vi har fått problem med rasdomare - trist men så är det. Och sen är frågan då med resten. Insåg att Maggie ju har två cert, hur kul hade det inte varit om hon blev champion? Men hon är rätt duktigt pigmenterad så frågan är väl om det är värt det... Skulle vilja visa Björn och Vilda också, nu när morsorna blivit champisar. Samtidigt vore det kul att ställa Doris igen när det gick så bra sist, och Gigi med egentligen. Haha. Jag ska ju döma pettar också (fast inte BIS insåg jag, vet inte vart jag fått det ifrån - var bombis på att det var BIS) så frågan är hur mycket jag hinner med.

Vilda är förresten så himla knasig, jag tänkte ju inte ens spara henne från början för jag tyckte inte att hon var så fin. Sen blev ankungen en svan och hon fick vara kvar. För någon månad sedan funderade jag åter över att sälja henne för jag tyckte inte att hon fortsatt utvecklas och att hennes typ var rätt kass och ja. Men så idag när jag tog upp för att fota henne kom jag på mig med att ännu en gång bli förvånad över hur fin hon var. Är det mig det är fel på eller? Söt är hon åtminstone, och snabb - jättesnabb!

Bonusbild på Solis <3

Varken plus eller minus i marsvinsburarna

Den där Congo är allt en bra väluppfostrad herre. Det är tur att det finns en del avkommor efter honom (och efter Kickan) som vittnar om att han vet hur man gör, för han verkar då för det allra mesta mer intresserad av att tigga mat och busa än att göra bebisar. Visst har jag haft snälla hanar tidigare till mina honor, men det brukar vara rätt så "pang på" - en himla massa kurrande och honor som kissar ner sitt manliga besök fullständigt i protest. I veckan har det varit mer parningar i tjejflocken, där Kråkan blivit galen i något hormonrus, än i Kickan och Congos bur ;) Jag trodde att Kickan brunstade den 22/10, men någon parning såg jag inte och har inte sett sedan dess så jag har börjat tvivla lite på det. Skulle det stämma så borde hon ju  brunsta om under kommande vecka om det nu inte tagit något. Vi får vänta och se helt enkelt. 

Solis bor fortfarande kvar här, jag ska försöka ordna nya bilder på honom under veckan. Jag begriper inte att ingen fastnat för honom, han är ju så himla go och fin. Hoppas att det snart dyker upp ett riktigt bra hem åt honom. 

Kickback x Creutzbergs Congo

Det här kommer bli helt fantastiskt! Jag är så himla förväntansfull inför den här kullen!

Här odlar vi champinjoner och sånt där

Det blev inte mycket sömn inatt, energidricka i hela kroppen ihop med att Björn gett sig tusan på att leka med vattenflaskan hela natten förhindrade detta. Men slumrat lite måste jag ha gjort för vid 04.30 vaknade jag till och var tvärsäker på att jag försovit mig och att jag hade bråttom iväg till utställning, när jag väl insåg att jag var två timmar före schemat så kunde jag inte somna om. 

Jag hade inga större förhoppningar inför dagen, tycker att alla mina marsvin tappat formen lite det senaste. För ett tag sedan bestämde jag mig för att byta torrfoder men eftersom jag ännu inte bestämt mig för vad (hjälp!) har de gått utan ett tag, det är egentligen ingen fara men framför allt Doris (såklart) tyckte jag hade tappat lite väl mycket. Så i början av veckan övervägde jag att stryka henne, men bestämde mig för att mata på med havregryn veckan ut istället. Om det gav utdelning eller om jag bara hade hjärnspöken vet jag inte men det var ju bra att jag inte strök henne. För nu är Doris champion efter att ha plockat cert och BIR på 89p och därtill placerat sig som BIS 4 under dagen! SCh GP Define Ice Nay! Hurra hurra!
Kickan fick 87p och jag är nöjd, men nu blir det inga utställningar på ett tag för hon har flyttat ihop med snygga pojkvännen.

Creutzbergs Congo

Kom precis hem efter en spännande resa till och från Ljungskile (jag och lokalsinne alltså, eller vägskyltar, eller att följa instruktioner från en gps - det är ett under att jag har körkort) där jag hämtat herr. t&w. Och han är såå himla fin! Bara muskler och görsnygg. Längtar efter att få sätta ihop honom och Kickan imorgon efter utställningen. På tal om utställning, Ann-Marie kommer och hämtar mig om ungefär 7 timmar så att vi kan åka till utställningen och börjar ställa i ordning - såå det börjar bli dags att sova! Har försovit mig förr när det varit dags för utställning ;) Känner nu att det var lite smådumt att hälla i mig den där sista energidrickan på väg hem...

Hälften klart, nästan

Thank God för lättrimmade marsvin, Kickan var i princip redan klar sedan förra utställningen och Doris gick superlätt. Så himla skönt, nu känns det som om jag ligger mycket bättre till tidsmässigt. Dags att dra igång med maten!

Dagen innan utställning = ordnat kaos som vanligt

Idag är det så himla mycket grejer som behöver ordnas, marsvin ska fixas, burar ska hämtas ner från vinden, mat ska lagas till tjugoish personer, dokument ska skrivas ihop och ut och sen ska jag köra iväg och hämta mr. handsome-pig. Och så ska jag hålla koll på tokvalpen också, som blivit en riktig tjuv och stjäl allt från strumpor och skor till kuddar och böcker.

För att börja någonstans i oredan ska jag ta ut och kissa sistnämnda, sen är det bara att sätta fart! Bonusbild på min lilla söta tanthund, även om det här är en marsvinsblogg ^^

Roligheter!

På fredag kommer det hit herrsällskap till Kickan! Det ni!
Jag har varit sugen på trefärgade ett tag nu, och nu har jag fått tummen ur. Creutzbergs Congo är en crested t&w och därtill chokladbärare (!!) Han har tidigare lämnat fina vältecknade bebisar så vi håller tummarna för att det ska bli fint det här gången med, men jag tvivlar inte en sekund på det. Åh, det ska bli så himla spännande och roligt. Så efter utställningen på lördag får de två flytta ihop och så hoppas vi på att det blir himla bra det här!

Sov sött Greta

Igår gick jag runt mest hela dagen och grubblade över vad jag skulle göra med Greta, försökte lägga upp en plan, bestämma mig för när och hur jag skulle behöva ta ett avlivningsbeslut. För ärligt talat var jag helt inne på det, hon verkade inte må dåligt men jag såg ju att hon blev sämre - att kroppen tog emot. Det är så svårt att veta när det är dags, jag har fattat beslutet ett par gånger och det är så fruktansvärt svårt. Efteråt har det oftast känts som att jag tog helt rätt beslut, men inte alltid. Ibland känner man att man kanske, eventuellt, fattade ett beslut för tidigt - kanske fanns där mer att göra. Med Sune var det enkelt, han levde på lånad tid och den dagen han tappade balansen när han tvättade sig och kroppen tydligt tog emot när han skuttade runt så var det slut. Jag tänkte att jag skulle vänta på något liknande tecken från Greta, för trots allt kändes hon gammel-sjuk precis som Sune och inte sjuk-sjuk som ett par av de andra... Men jag hann aldrig fatta något beslut, och det känns jätteskönt. Det var först i tisdags som jag reagerade på hennes stelhet, att ålderskrämporna plötsligt kommit till henne ordentligt. Så det gick snabbt, det är jätteskönt. Men det känns så tomt.

Imorses hade Greta somnat in i sin bur, intill henne satt vännen Kickan och kurade. De två hade verkligen hunnit bli ett radarpar, de var så goa tillsammans och skilde sig ur mängden av galenpannor med sitt lugn. Greta var en mycket speciell tjej och hon blev en favorit hos så många, eftersom hon var den enda som var dumsnäll nog att låta sig klappas i buren och som alltid var lugn och trygg. Fina gosan.

Så det är tomt nu. Men jag tänker att Greta har det bra nu, hoppas att hon funnit sina gamla vänner - allihop som hunnit gå innan henne. Kira, Tilda, Siiri och Wilma med flera... För många är de som kommit och gått. Greta och Wilma var nystarten i mitt marsvinsintresse, från att ha haft bara Sune i flera år kom jag in i marsvinssvängen igen och fastnade. Så det är tack vare dem som jag sitter här idag och hör hömumsande i bakgrunden.

Vi saknar dig Greta
070211-121011

Bekymrad över Greta

Greta har blivit så väldigt liten... Jag vet inte hur jag ska beskriva det på något annat vis. Hela kroppen på henne har liksom krupit ihop och hon drar in bakbenen under sig, ostbågsformad och stel liksom. Det har varit till och från länge nu men det har blivit värre. Hon äter bra och är som Greta är mest, lite efter, långsam och lugn. Hon har aldrig varit ett jätterörligt marsvin, men kanske har hon blivit ännu mer stillsam. Det är klart att det tar emot att röra sig om man är stel. Jag skulle vilja säga att det är c-vitaminbrist, hon var stel i sina bakben hos ägaren som hade henne innan hon kom till Eragons och det hjälpte att ge henne extra askorbinsyra så blev det bra. Men mina marsvin äter mycket grönsaker, riktigt mycket nu det senaste när jag köpt på mig tonvis med paprika till vrakpriser... 

För hon kan ju inte ha satinsjukan tycker jag, satin är hon då inte, men så som hon satinskuttar... Nä jag vet inte vad jag ska göra, men jag tycker inte om att se henne sån här. Idéer, tips, råd?

Valpen Ville

Han har varit här sen i lördags nu, den lille vilde, och idag hade vi vår första hemmadag han och jag. Det är ju så fiffigt uträknat nämligen att nu när jag är hemma om dagarna kan jag passa det lilla odjuret (som inte är speciellt ensamhetstränad och gnäller så fort han blir ensam i ett rum... På listan över saker att jobba med alltså). Eftersom han skött sig bra och eftersom jag inte vill behöva stanna på övervåningen hela dagen har jag låtit honom följa med mig runt, det har gått toppen. Marsvinen fick han syn på redan igår och det har funkat jättebra! Han har något selektiv hörsel, hehe, men har lyssnat bra när han varit på mitt rum. Mest har han varit himla nyfiken och stått och tittat på Solis (han har nog inte fattat att det är djur ovanför också, men bra fundersam blev han när det studsade till ovanför hans huvud förut) och gnällt lite ibland, men det har räckt med att säga ifrån så har han slutat. Jag känner mig hoppfull!

Marsvinen valpsäkrade

Dags att hämta lilla vovven!

SMF Västra

Idag blev den klar, Västras nya hemsida. Vad tycks?
Jag var sjukt nöjd under de första timmarna med den, nu har det övergått i ett milt hat mot krångel med bilder, placering och dylikt smått. Jag vill inte ens se den mer, men bättre än den förra måste den blivit. Hoppas jag. Så tada!

En till fyrbening i familjen

Imorgon blir vi tolv fyrbeningar i familjen, men den här gången kommer tillskottet varken i form av marsvin eller hamster utan som vovve. Vi ska bli fodervärdar åt en sex månader gammal cairnterrier och imorgon flyttar han in. Känslor på det? Skräckblandad förtjusning, haha. Jag tvivlar inte på att vi klarar av att ta hand om en hund, egentligen, vi är trots allt fyra "vuxna" i hushållet och en lite mindre vuxen som delar på ansvaret. Men det är ändå svårt att se hur en hund ska passa in i ett hem där det aldrig varit hund tidigare. Jag har sprungit runt som en idiot idag och försökt valpsäkra huset, ser dödsfällor mest överallt tycker jag, haha. Men det ska nog gå bra. Jag har försökt läsa mig till om hur man bör träna in honom med marsvinen, det kan nog bli en duktig utmaning med en liten smådjursjägare... Han behöver absolut inte kunna sitta och tvätta dem eller hjälpa till vid burstädningen, men jag tänker inte tillåta att han skrämmer grisarna på något sätt och vis. Vi får väl se hur det går.

På marsvinsfronten är det kanske lite på gång, men det säger jag ingenting om förän det är klart - spännande va? 

Kvällning i hölådan

Ny blogg

Efter extremt många försök att få ordning på den förra bloggen, där det inte gick att lägga upp bilder, lyckades jag radera alltihop... Så nu struntar jag i wordpress och kör på här istället. Tyvärr har större delen av bloggarkivet försvunnit, det känns jättetråkigt men ett par inlägg har jag lyckats återskapa åtminstone. Och nu blir jag förhoppningsvis duktigare på att uppdatera och leverera lite bilder också.

Spånar på hemsida

Notera fyndig rubrik. Tack.

Hyfsat seg i huvudet efter att ha suttit vaken halva natten och försökt lugna mitt lilla chirpingodjur, hon är jäkligt billig idag – passa på, sitter jag nu och kikar på Västras hemsida. Jag är ju som bekant hemsideansvarig och hemsidan är kasst uppdaterad de senaste månaderna så jag måste verkligen ta tag i det. Men jag är så fruktansvärt less på layouten och därför tar det emot mer än det borde. Jag är rätt less på min egen hemsida också men det är ett så enormt projekt att göra om den att jag inte orkar börja ens, haha. Föreningshemsidan känns hanterbar. Så jag sitter och skissar lite, letar inspiration och funderar över färgval. Tråkigare kan man ha det på sin sista lediga dag innan arbetsveckan drar igång igen, när det regnar ute och alla andra jobbar eller pluggar.

Hemsidan just nu, http://smfvastra.se  

Mamma tycker förresten att jag borde bygga en till marsvinsbur (??!) Anledning? Jag slängde ut min vita Billy i veckan eftersom jag fick en fin gammal hylla av min farmor och farfar som fick ta dess plats. Och skadade som vi tydligen är i min familj vid det här laget tänker vi alla “marsvinsbur” när vi ser en gammal bokhylla, haha. Jag har ingen större lust med en till bur men funderar lite på att bygga en övervåning på tjejernas… En till bur hade egentligen varit praktiskt men jag vill flytta och jag tror att ytterligare en bur i en tilltänkt lägenhet hade fått killen att smälla av, och mig med. Vart tusan skulle jag göra av allt smutsigt spån?

Campiiiiooon

Åh, vad duktig jag är på att uppdatera. Sååå idag är det två veckor sedan utställningen, vill ni höra hur det gick? Det kan ju vara på tiden.

Jag tyckte alla tjejerna hade tappat lite i form precis innan utställning, så himla trist. Mest märktes det på min Kråka. Hon är verkligen ett litet paket muskler för det allra mesta men så var det dags att visa det och då var hon som en svart slank liten blixt, jahapp.
Kickan drog minsann blickarna till sig, min vackra. Hon fick cert,silverkort och blev BIS Pet 6! Det känns som en helt okej utställningsstart och jag tycker att jag skötte mig bra för att aldrig ha visat nonself i ras innan. Och Gigi blev champion, jaaa!! Äntligen, det känns så himla bra.

Alla resultaten ligger också uppe på hemsidan.

Nu funderar jag som bäst på Landskrona den 6/10, sista anmälningsdag är i övermorgon och frågan är väl om jag ska anmäla eller inte. Jag tänker att det kanske är lika bra att anmäla för det är enklare att ångra sig i efterhand åt det hållet liksom. Det som talar emot är att det är min första lediga helg på hela sommaren. Men jag vet inte riktigt vilka jag skulle ta med mig om det nu blir så. Kickan, Kråkan (?) och någon av småtjejerna? Jag tycker ju alla bägge pluttisarna är just för små, fastän de snart är ett år. Tror fortfarande att ringormsbehandlingen var negativ för deras utveckling… De växte absolut inte så bra som de borde ha gjort.

Utställningsdags

Vilken himla tur att jag hade morgonpasset på jobbet idag (06-12.30) och därför redan är hemma för imorgon är det utställning och jag ligger inte sådär superbra till planeringsmässigt, som vanligt.
Är utställningsplattor fixade? Nej
Är marsvinen trimmade? Nej
Är marsvinen badade? Nej
Är transporter färdigpackade? Nej
Är planering inför US-mötet klar? Nej (som tur är så är vi extremt få unga anmälda till utställningen så det blir nog inte mycket till möte Typ me myself and I, Kråkan kan få bli sekreterare).
Är någonting annat klart/fixat/föreberett inför imorgon? Nepp

Så ska jag hålla på fram till midnatt med det här? Förmodligen. Optimisten i mig säger att det är luuuuugnt.

Alltså åh, bebisar!

Det pågår en diskussion om prematura marsvinsbebisar på marsvin.ifokus just nu och eftersom jag själv fått tidiga bebisar två gånger är jag med på ett hörn. Att det kom på tal har ju förstås resulterat i att jag var tvungen att gå tillbaka och läsa om och titta på bilder från de två kullarna, och de andra. Det är så fruktansvärt jobbigt när det går fel men jag kan inte låta bli att längta lite efter bebisar nu, blir lite bebissjuk. Har varit lite tveksam till att ta någon kull i år eftersom jag dels haft fullt upp med sjukdomar hos djuren och dels känt att min egen framtid varit lite oviss – var ska jag ta vägen, jobba, göra? Och då är det inte optimalt att planera in nya liv. Men faktum är ju att vill jag ha ungar på Björn eller Vilda så är det hög tid att fundera över det, det samma gäller om jag ska ta om någon kull på Gigi eller Doris… Kickan skulle ju egentligen också parats men jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det, jag har ju ingen hane till henne och jag tänker inte ta någon om det inte är rätt. Hennes uppfödare ville gärna att det skulle bli en till kull så det var lite av ett löfte när jag tog över henne… Men alltså, var ska jag hitta en lämplig tricolor-hane? Någon?

Utställningspremiär snart!

Nästa lördag är det utställning i Åsaka, det blir första utställningen för grisarna i år. Känns kul och rätt nervöst. Känner mig lite ovan fastän jag har varit på utställning utan marsvin under året. Lite nervöst är det ju alltid, nu har jag två töser med som saknar varsitt cert till championat. Hade varit kul att få med marsvin i årsboken igen 

Det är Kickan (ras & pet), Kråkan (pet), Gigi (ras) och Doris (ras) som är anmälda och jaq har börjat pyssla så smått med dem. Tycker som alltid att de är väl värda såväl silverkort som cert  Men vi får väl se om domare håller med. Ska bli roligt att visa annat än vitingarna i ras, det känns som om det var länge sedan. Känner mig lite ringrostig på att trimma färgade marsvin, det är lite annorlunda. Jag har heller aldrig ställt ut nonself i ras tidigare, spännande spännande. Kickan är snygg så jag hoppas att jag kan visa upp henne ordentligt också, haha. Måste, måste verkligen komma ihåg att ordna utställningsplattor innan lördag, glömmer bort att jag slängt mina mest hela tiden. I värsta fall får det räcka med handduk men det ser lite tråkigt ut.

Nu ska odjuren få mat, massa paprika! Stackarna får så himla mycket paprika nu när det är så bra pris, nästan så att de verkar tycka riktigt bra om mig 

Blöt sommar

Sommaren har varit fruktansvärt blöt och ostadig hittills, marsvinen har bara varit ute i gräset någon enstaka gång och det var ett bra tag sedan nu. Förhoppningsvis blir det mer soltid och värme framöver, det önskar sig både matte och grisar.

Igår var det styrelsemöte i Västra, vi kom fram till en hel del och jag ska alldeles strax sätta mig och skriva rent protokollet. Lika bra att göra det medan man har det någorlunda klart i huvudet. Något som vi ofta återkommer till på mötena är det här med engagemang från medlemmars sida. SMF är ju en ideell förening och ibland känner man sig ganska ensam i strävan om att hålla föreningen och lokalavdelningen igång och bra. Jag vet inte om det beror på att det känns svårt att hitta någonting att hjälpa till med, att man känner sig för okunnig om föreningsarbetet, att man inte känner sig välkommen eller att man inte vet om att det faktiskt behövs hjälp – men av någon anledning blir det allt som oftast att det bara är styrelsen och f.d. styrelsemedlemmar som bakar, städar, fixar och donar. Det är lite tråkigt för jag tror verkligen att det blir mycket, mycket bättre om man är fler och kan hjälpas åt att skapa en trivsam förening. Det är ju egentligen inte mycket som skiljer en styrelsemedlem från en “vanlig” föreningsmedlem. Och jag tycker verkligen att vi i Västra försökt bjuda in medlemmar till att hjälpa till, att vi visat att alla kan och får och att vi är trevliga ^^ Vi är ju faktiskt en lokalavdelning tillsammans, allihop. Då är det lite trist att knappa tio personer ska styra, ordna och bestämma om nästan allting själva. Nåja, jag tycker att vi gör ett himla bra jobb åtminstone. Nu igår gjorde vi om Västras caféteria något, så ni som kommer till Åsaka får se på nya bullar! 

En hemvändare

Solis är snart på väg hem till oss igen efter en tid i Stockholm. Han har uppfört sig utmärkt men fått storstryk av sin nye burkompis och därför blir det bättre att han får komma tillbaka hit. Stackars liten. Hur det blir nu vet jag inte riktigt, om det är någon som är intresserad av en snäll, snygg och pratig self dew hane på två år går det bra att höra av sig. Eventuellt får han dock stanna här för att kastreras när sommaren är förbi.

I övrigt har jag blivit utsedd till petklassansvarig i Västra, skojsigt. Och jag sitter och väntar in anmälningar till nästa utställning, i Åsaka (Trollhättan) den 1 september. Välkomna välkomna, det kommer bli jättefint!

Vi mår bra

Det är fullt upp men det är fint med oss. Idag blev det persilja- och gurkkalas i någon form av festlig tillställning för att fira att det är sommar fastän det regnar ute mest hela tiden och absolut inte är marsvinsväder  Jag har dessutom tagit mig i kragen och skruvat upp marsvinens vattenflaska, de har druckit ur skålar sedan de flyttade in i nya buren och det har fungerat utmärkt även om det blivit lite grisigt. Björn tycker att det är helfestligt att sitta i skålen och bada ordentligt nämligen, man är väl marsvin för sitt namn antar jag. Anledningen till att jag skjutit upp det är för att det här med att borra inte är min grej och för att det inte var så enkelt som att bara skruva upp vattenflaskhållaren utan att det skulle till en massa pyssel med träbitar och småskruv för att få den i lagom höjd… Snällt har jag gått och väntat på att någon ska ordna det åt mig men inte  Så med åtta marsvinsnäsor alldeles för nära började jag idag måtta, haha, nä vem försöker jag lura – mått och sånt är löjligt. Jag hittade en liten träbit och lyckades med en hel del våld och massa skruv få fast hållaren i den och sedan brädan i sin tur i buren. Jag tyckte inte att det var nödvändigt att flänga ut alla töserna på golvet medan jag gjorde mitt lilla vattenflaskepyssel så det vart liksom till att mota bort dom med ena handen och hålla bräda och borrmaskin med andra.

- Kråkan flytta på dig. - Nej, Björn du får inte tugga på borrmaskinen. - Maggie – låt bli skruven! - Kråkan, bort! - Greta, nu står du precis mellan skruven och brädan – dååålig idé. - Björn stå inte på Greta! - Kråkan, schas! - Gå ner från Greta! - Nej sluta dra i vattenflaskan jag måste se hur den ska sitta! - Kråkan och Björn – sluta tugga på skruven!

Note to self: remove piggies next time.

Nä dom skuttade snällt bort till andra änden av buren när jag började borra så det var ingen störra fara. Och mycket snabbare hade det nog inte gått utan deras hjälp heller 

Det här med att stå på andra marsvin är Björns grej. Så himla taskigt. Greta är hennes mesta och bästa offer eftersom hon rör sig så långsamt och är så dum att hon inte begriper att flytta på sig. Men även Gigi, Doris, Kråkan och Kickan trampas ner. Helt ogenerat kliver hon upp med framtassarna på någons huvud, trycker ner dom för att komma längre upp. På Greta sitter hon ibland helt uppflugen på ryggen… Fast Maggie bitts om man ställer sig på henne, det har hon lärt sig.